Väl framme i Kyoto hade jag glömt bort allt som behövdes göra för att få komma in i landet och hade jag tänkt lite längre, så hade jag förberett mig bättre. Men, nu var det bara att bita i det sura äpplet och gå den långa och tidskrävande vägen. Jag var trött, varm, illamående, otroligt andfådd av minsta lilla, men tillslut fick jag hämta upp min resväska där mina mediciner och energibars fanns!
Jag hade dock tagit reda på att det fanns en enklare Shinkansen som gick hela vägen till Kyoto från flygplatsen, men att få tag i den här biljetten var allt annat än enkelt ^^ Jag stod i fel kö två gånger á 30 min innan jag fick ställa mig i en en tredje kö som visade sig vara den rätta ^^
Snart hade jag iaf biljetten i min hand och jag kunde ta mig ner till tågspåret och invänta tåget. Väl på tåget kändes det som att jag var tillbaka i ett land som jag trots språket ändå kände mig bekväm i. Och trots den långa resan och tidsskillnaden kände jag mig oförskämt fräsch, just då iaf.
Drygt en timme senare kom vi fram till Kyoto Station där jag hade vissa landmärken att ta sikte mot. 2014 bodde jag på ett fancy hotell på Kyoto Station och där i krokarna visste jag att Johan väntade på mig! Johan, som är ett huvud längre än japanerna, var inte svår att lokalisera när jag kom gående med resväskan. Han, däremot, hade ingen aning om vart jag var och såg rakt över mig när jag kom gående. Först när jag ställde mig bredvid honom insåg han att jag var där och jag fick en stor, lång och kärleksfull kram!
Johan bodde raka vägen ner på den långa huvudgatan, men det är längre att gå än vad man tror. Vi hoppade in i en taxi och 10 min senare var vi framme vid hotellet. Efter att incheckningen var klar, följde jag med upp till rummet, men vi insåg också att de bara hade checkat in Johan. Vi åkte ner igen och försökte förklara att han skulle ha en extra person i sitt rum (som redan var för två personer) och vi fick betala en ytterst liten “turistavgift” för mig, något alla turister betalar per dag i landet.
Klockan var nu strax efter 18 på kvällen och jag hade varit vaken över ett och ett halvt dygn. Att kvällens middag skulle sitta bra och var välbehövlig var en underdrift ^^ Vi alla möttes upp i lobbyn och det bestämdes att vi skulle gå ut och gå runt lite i kvarteret tills vi hittade något som kändes tilltalande. Efter lite om och men hittade vi ett hål i väggen som ledde oss upp till en liten “Korean Style BBQ”, dvs. där man får in kött att grilla själv i mitten på bordet.
Iom. att ingen visste att jag var gravid fick jag tänka mig för hur jag pratade runt både mat och dryck, men som tur var fanns det fler i sällskapet som höll sig till alkoholfritt. Grabbarna beställde lite i blindo, men de hade för avsikt att beställa in ett fat med lite olika kött, tillbehör och ris. Men, när det tillslut kom in visade det sig att de bara beställt in lite ris och kött, med betoning på lite ^^ Det var kanske inte den mest lyckade middagen de haft, men vi alla fick ett gott skratt åt det.
Väl tillbaka på hotellet igen tog det inte många minuter innan jag somnade som en skjuten, helt slut efter resan men ändå inte speciellt jetlaggad. Låt oss nu hoppas att det står sig och att jag vaknar utvilad imorgon bitti!