Idag väntade ett Shinkansen till Hiroshima och vi var tidigt på plats på stationen… Jag är hellre alldeles för tidig än behöver stressa för att inte missa ett tåg, speciellt när det är så dyrt som det här ^^

Väl på stationen hittade vi ett av de få (konstigt nog) öppna restauranger som serverade frukost. Här slog vi oss ner och fnissade lite åt vad vi fick in på tallriken… Ibland stämmer kanske inte beskrivningarna riktigt överens med vad som serveras och det är lite av Russian Roulette.

Hursom, vi fick iaf i oss lite energi innan vi gick vidare. Vi passerade en liten butik som sålde fika och jag ville så klart gå in och se om det fanns något att köpa med sig till tåget. Johan ville inte ha något, så jag köpte en riktigt stor och fin vaniljmunk till mig själv, det skulle visa sig vara ett misstag att inte köpa två, för herregud så god den var! Det var som att bita i moln när det väl begav sig på tåget ^^

Resan tog lite drygt 2,5 h och snart var vi framme i ett soligt och varmt Hiroshima. Vi tog en taxi till hotellet och lämnade in väskorna i väntan på att få checka in senare under dagen. Därefter promenerade vi bort till Hiroshima Castle och möttes av en enorm mängd människor… Det visade sig att i år var första gången sedan Covid som deras matfestival var tillbaka och vi hamnade mitt i den!

Slottsområdet var fyllt till bredden med diverse matstånd och det var fullständigt smockat med folk! Vi tog oss iaf in till slottet och strosade runt en liten stund, sedan gick vi genom parken och kikade på de olika stånden, men vi köpte ingenting utan bestämde oss för att vänta in kvällens middag istället.

Vi strosade genom området och tog oss bort till Genbaku Dome, fredsmonumentet. Tänk att det är samma olustiga känsla som infinner sig varje gång jag är där… Vi hade tänkt besöka museet idag också, men när vi närmade oss byggnaden stod där otaliga turistbussar och vi såg inte slutet på kön. Vi båda skakade på huvudet och bestämde oss för att gå tillbaka tidigt under morgondagen istället.

På väg tillbaka till hotellet gjorde vi ett stopp på Starbucks för en liten sockerchock i form av Chai Te och kaffe deluxe, det behövdes! Därefter promenerade vi genom deras shoppinggata och gjorde ett stopp vid en söt liten crêpes-butik. Den här crêpen, den var det mycket kärlek nedlagd i - otroligt god var den också! Tjejen tog tid på sig och var så noga med alla detaljer, allt från frukterna, till grädde, till pistagenötterna som sprinklades på.

Vi checkade in och åkte upp till vårt enorma rum på 14e våningen. Det var nog hela 6 kvm stort och utsikten var en fantastisk husvägg ^^ Men, vi skulle å andra sidan bara sova där en natt så vad gjorde det.

När mörkret lagt sig begav vi oss ut på gatorna i hopp om att kunna fota lite roliga neonfoton, men vi hittade aldrig riktigt någon bra gata för det. Att hitta en restaurang var inte heller det enklaste då många restauranger i Japan fortfarande tillåter rökning inomhus, jättekonstigt med tanke på hur strikta de är ute på gatorna. Men, vi hittade tillslut en restaurang där vi lyckades gestikulera “no smoking”, varpå de nickade och vinkade in oss.

Det blev tryffelpotatis och någon god köttallrik till Johan medan jag moffade tryffelpotatis och lax! Väldigt gott faktiskt!

Idag var det Johans sista arbetsdag, sedan skulle han gå på semester! Men, först försvann han iväg på morgonen och gjorde ett sista ryck.

Själv tog jag en liten sovmorgon innan jag knallade iväg till Nishiki Market igen för att hänga på låset till den anrika knivbutiken Aritsugu. Jag var på jakt efter en till kniv och jag visste vilken typ jag var ute efter. När butiken tillslut öppnade såg jag till min stora besvikelse att det var många knivar som var slutsålda, men det fanns en variant kvar av den jag ville ha och även om den kanske var i det dyraste laget så högg jag den som en kobra! Självklart fick jag mitt namn ingraverat, det är ett måste! Det blev även en riktigt fin liten tång som fick följa med hem.

Johan mötte upp mig vid butiken eftersom han skulle köpa med sig en kniv hem till Robert. Efter lite om och men bestämde vi oss och även han fick sitt namn ingraverat, bäst för honom att han tycker om den nu ^^

Johan började nu sin semester och vi promenerade bort till LOFT, en butik som jag ville minnas var lite rolig att strosa runt i. Väl framme mindes jag den som större, nu var butiken bara två våningar… Men, det fanns gott om saker att kika på trots det. Vi köpte på oss lite smått och gott i souvenirväg innan vi rörde oss tillbaka mot Kyoto's Owl Forest.

När vi kom upp för den smala trappan möttes vi ett tiotal ugglor som alla, tyvärr, såg ut att ha någon form av deformation - vissa saknar näbbar, andra hela fossingar, etc. Med tanke på att de satt fastkedjade intalade jag mig själv att de aldrig hade klarat sig på egen hand ute i det fria, måtte så vara fallet iaf, annars vore detta riktigt grymt.

Vi blev ombedda att vara oerhört lätta på handen om vi ville klappa dem och låta bli de som sov. Men alltså, herregud så fina de var… Vilka magnifika djur det är.

Till lunch köade vi in till den klassiska ramenrestaurangen, Ichiran Ramen… Det är ett måste när man är i Japan, även om det är en kedja så är deras ramen riktigt bra! Här hamnade vi längst bak i varsitt bås, perfekt för att kunna sörpla sin egen lunch i fred ^^

När vi kom ut från restaurangen hade vädret slagit om helt och det åskade högt. Vi skyndade hem innan regnet kom, och kom gjorde det med besked ^^ Herregud vilken skur det kom! Vi la oss i sängen och tittade ut och lyssnade på åskan medan vi dividerade om vart vi skulle äta middag ikväll.

Grabbarna hade spanat in ett sushiställe i närheten vilket det fick bli. Att som gravid försöka lista ut vilken fisk man får äta i Japan, utan att säga det högt så alla förstår, är inte det lättaste… Men, jag tror vi lyckades skicka sushi mellan mig och Johan ganska obemärkt iaf. Om något trodde de nog att det var en sån här klassisk “flickvännen vill ha något som ser gott ut på killens tallrik” ^^

Tyvärr höll väl inte sushin den kvalitet som vi hade hoppats på, men å andra sidan så är ju inte Kyoto sushins hemstad… Sushi får man äta i Tokyo eller någon annan hamnstad förmodligen. Men, det blev en trevlig avslutning på veckan i Kyoto! När vi kom hem var det nämligen dags att packa väskorna för att tidigt imorgon bitti hoppa på ett Shinkansen till Hiroshima!

Idag steg jag upp tidigt tillsammans med Johan och snyltade på en taxiresa ut till Arashiyama Bamboo Forest. Dock blev det ingen frukost idag, men jag hade ett äpple med mig och lite vatten… Det var en lugn morgon och dimman låg tät över bergen och soluppgången fick det att se magiskt ut.

Väl framme splittrade vi på oss och jag började strosa genom bambuträden. Det var svalt, lite folk och mycket upp och ner ^^ Jag rörde mig uppför en sluttning som tog mig till en fantastisk utkiksplats, Arashiyama Park Observation Deck, men det var inte utan att jag blev omsprungen av tre äldre herrar som hade en jävla fart ^^ När jag sen kom fram till utkiksplatsen, stod de där och strechade innan de fortsatte vidare ^^ Herregud, japaner är verkligen byggda på ett annat sätt…

Helt ovetandes befann sig förmodligen Johan på andra sidan ån, han hade stakat sig hela vägen upp till ett pyttelitet tempel som jag stod och tittade på... Där hade han blivit välkomnad med öppna armar och fick möjligheten att stanna en liten stund. 

Många tempel öppnade inte förrän vid kl 10, samma med de väldigt få restauranger/fik som fanns i närheten. Att inte äta under första trimestern är som att be om att må dåligt och jag hade säkert mått något bättre med frukost i magen… Nu kände jag mig lite matt i kroppen, tom på energi. Men, jag lunkade på genom de små gatorna och snart kom jag fram till ett tempel som öppnade vid 08, Otagi Nenbutsuji Temple. Templet var fullt med små, små figurer - otroligt charmigt! Det var dessutom inte så många andra på plats den här tiden på dagen, så jag kunde i lugn och ro strosa runt och ta in området.

På vägen tillbaka fick jag tag i Johan, kanske var han i närheten så att vi kunde äta frukost ihop, men icke. Han var på helt fel sida området, men befann sig inne i det bebyggda området för att köpa frukost. Eftersom jag inte var säker på att jag skulle hitta något ställe som öppnade för frukost i området, bad jag Johan köpa med sig en extramacka till mig, just in case… Motvilligt (eller kanske oförstående snarare), köpte han med sig en macka utan att riktigt förstå varför, vilket gjorde mig lite mer irriterad än vad det borde ^^ Jag skyller på illamående och brist på mat…

Vi bestämde att jag skulle röra mig bort mot Johan så att vi tillslut möttes upp senare under dagen. Jag började promenera tillbaka och passerade ytterligare ett tempel som precis hade öppnat, Adashino Nenbutsuji Temple. Även detta hade väldigt lite turister vilket var otroligt skönt. Dessutom var det fullt med små, små statyer som stod uppradade.

När jag promenerade tillbaka på de små gatorna passerade jag dock en liten restaurang, Sabou Sagano, som precis hade öppnat och enligt menyn skulle det finnas en typ av frukostmacka som man kunde köpa.

Jag öppnade dörren och möttes av en gammal dam som välkomnade mig öppna armar. Jag slog mig ner och förberedde mobilen för att kunna översätta den japanska menyn. Det blev snittade smörgåsar och matchate… kanske det bästa matchate jag druckit! För att inte tala om de små mackorna! De såg inte mycket ut för världen, men mängden kärlek hon lade ner i dem när hon gjorde dem åt mig… Kärlek! Alltså, det var så otroligt gott… Förmodligen en kombo av att jag var hungrig, men också för att det faktiskt var bra råvaror som smakade fantastiskt.

När jag tillslut fått lite energi i kroppen, promenerade jag vidare varpå jag passerade en liten keramikbutik, Pottery Tanuki. Här tillverkade och sålde en äldre herre koppar och skålar och jag kunde inte låta bli att köpa med mig tre olika sorters koppar hem! Han var så himla trevlig och vi började kommunicera genom olika översättningsappar (otroligt smidigt måste jag säga), och han tyckte det var så kul att jag kom långväga att han gav mig lite extra rabatt samt skickade med underlägg till samtliga koppar.

Snart hade jag promenerat ut från the Bamboo Forest och kom ut på den trafikerade gatan som nu var full med turister. Temperaturen hade också stigit och jag hade fått överge både jacka och tröja… Jag gick bort från gatan och vidare till the Kimono Forest - ett område vid en liten tågstation där man gjort en utställning av otaliga vackra kimonos. Jag kan bara tänka mig hur vackert detta måste vara på kvällen då området är upplyst.

Här möttes Johan och jag tillslut upp för att äta lunch tillsammans. Efter lite om och men bestämde vi oss för en restaurang som verkade intressant och som dessutom hade kö in, det brukar alltid vara ett gott tecken. Men, ack så besvikna vi blev… Vi båda beställde in en tempurarätt som var ganska dyr ändå, men oj vad dålig maten var som kom in. Smaklöst, blöta grönsaker och riktigt dålig tempurafritering… Soggy och mjuk… Inte alls bra. Vi åt inte ens upp det som serverades utan fyllde istället på med varsin glass efteråt ^^

Efter en liten stund hoppade vi in i en taxi tillbaka till hotellet där vi fullständigt dog för en stund… Vi duschade och la oss ner på varsin sida sängen med våra laptops för att föra över dagens bilder. Här stannade vi tills det var dags för kvällsmiddag som ikväll blev riktigt goda dumplings! Mer dumplings till folket!

Idag klev jag upp samtidigt som Johan och följde med honom bort till Kiyomizu-dera innan alla truister vaknade. Vi hade packat väskorna kvällen innan och bestämde oss för att splitta på oss när vi kom fram för att sedan äta frukost tillsammans på Japans äldsta Starbucks när det öppnade kl 8.

Johan försvann iväg bland smågatorna och jag strosade runt i mitt eget tempo. Trots att det var tidigt på morgonen, fanns det flera turister som tänkte samma tanke som jag ^^ Så, det var ändå svårt att fota gatorna utan en massa folk i vägen.

Efter en liten stunds väntande fick jag förfrågan av en turist om jag ville att han skulle ta ett kort på mig. Han kikade på min kamerautrustning och log glatt - en gång i tiden orkade han också bära runt på det där, men han hade numera övergett det för en betydligt mindre variant. Jag tackade ja och ställde mig lite obekvämt framför kameran, jag hade ju inte direkt fotovänliga kläder på mig eller hade sminkat mig för den delen ^^ Men, it is what it is och en bild, även om den är kass, är alltid roligare än att inte ha en.

När klockan närmade sig 8 gick jag ner till Starbucks och ställde mig i kön som redan hade bildats. Helt otroligt… Johan däremot hade virrat bort sig på smågatorna och visste inte hur lång tid det skulle ta för honom att komma dit. När det väl öppnade fick jag släppa förbi sällskap efter sällskap innan Johan kom skyndandes. Dock hamnade vi först i betalkön av någon obegrpilig anledning, och jag beställde in en chailatte och frukostmacka med mycket sallad på, medan Johan körde sin klassiska fruksot här i Japan - kaffe och sockermunk ^^ När vi sedan skulle hitta en plats förstod jag varför ingen ställt sig i själva matkön, alla hade ju sprunigt upp till övervångingen för att paxa en plats ^^ Jag tror dock att vi tog de sista platserna på golvet där vi kunde njuta av lugnet och vår frukost.

Mätta och belåtna var det dags för Johan att jobba vidare, medan jag tackade för mig och rörde mig tillbaka till hotellet. Mina planer för dagen var få, men jag visste att jag skulle iväg på en marknad som hölls en gång i månaden borta vid Christoffers gamla lägenhet (som jag bodde i när jag besökte honom 2012). Johan skulle dock smita iväg till Gion på mina rekommendationer och det skulle visa sig att han fick se ett antal vackra par som ville föreviga dagen.

I väntan på bussen kom illamåendet och jag undrade för ett par minuter om jag skulle klara av att ta mig hela vägen dit… Och eftersom jag inte var den enda som skulle till den där marknaden var buss efter buss precis fullpackad. När jag tillslut kom fram, efter drygt 40 minuter, var jag helt färdig ^^ Törstig och varm som satan. Att solen stod högt och temperaturen steg hjälpte ju inte direkt…

Men, vilken marknad! Det fanns så otroligt mycket fina saker och jag önskar att jag hade kunnat köpa på mig betydligt mer saker än vad jag gjorde. Det blir ett par mindre skålar och sushitillbehör samt lite söta smycken, men jag hade kunnat handla så otroligt mycket mer om jag bara hade haft ork att släpa hem det.

Efter ett par timmar hörde Johan av sig, han skulle snart röra sig tillbaka till hotellet och undrade om jag ville äta sen lunch med honom. Väldigt passande då jag precis hade ställt mig i kö för att köpa något att äta! Istället försökte jag komma med en buss tillbaka till hotellet, men ännu en gång var det så otroligt mycket folk i rörelse att det tog en evighet att komma med en buss. Efter väldigt mycket väntande och en lång och inte allför angemän bussresa hem, kunde jag tillslut slå mig ner bredvid Johan som vid det här laget redan hade hunnit äta upp ^^ Men, han väntade snällt på mig medan jag beställde in ett par dumplings och svepte ett glas med apelsinjuice.

Eftermiddagen blev sig lik för min del - en skön dusch och ett par minuter i sängen. Johan jobbade vidare en liten stund innan han lite motvilligt följde med mig in till Kawaramachi och Loft där vi strosade runt en liten stund. Vi åt crêpes och spanade in lite knivar i de olika butikerna, sedan gick vi hela vägen bort till tebutiken där jag gick fullständigt bananas och köpte på mig 10 olika teer samt lite presenter hem.

Bara ett par meter från hotellet ligger busshållplatsen som tycks ta dig överallt i Kyoto… Idag hoppade jag på en av alla bussar till Philosopher's Walk, jag hade nämligen kollat ut ett par olika platser att besöka och har man inget emot att gå så kunde man ta sig till de allihopa under ett par timmar.

Vägen uppför till Silverpaviljongen, Ginkaku-ji, satte mitt hjärta på prov vill jag lova. Det är helt sjukt så otroligt andfått jag blivit av den där lilla varelsen i magen… Aldrig varit med om något liknande ^^ Jag stannade till i några av butikerna och köpte på mig lite souvenirer, bl.a. ett par söta bebisbestick. Jag ville ha något som håller en stund och som faktiskt kommer användas, så det fick bli bestick ^^

Jag tog min tid inne på området för Ginkaku-ji. Solen stod högt, det var varmt och turisterna var många. Jag lunkade på bland träden och försökte hitta skugga där det gick. Himla mysig där inne måste jag erkänna, så fin trädgård där man lagt ner mycket kärlek!

Efter mitt besök kände jag mig lite sugen på något kallt och alldeles utanför fanns en liten butik som sålde glass - givet!

Därefter promenerade jag genom små gator och snart passerade jag en stor maffig trappa som ledde upp till en gammal kyrkogård och ännu ett mysigt litet tempelområde, Anraku-ji Temple. Jag var alldeles själv när jag gick runt där och jag tog min tid… Andades in dofterna och uppskattade tystnaden.

Jag fortsatte bort till ett tempel som nog var det gulligaste tempel jag sett - ett kanintempel, Okazaki-jinja*. Så oerhört japansk på något sätt, inte konstigt alls om ni frågar mig!

Nu började klockan sticka iväg och det var redan eftermiddag… Tror ni jag kommit ihåg att äta något? Nej… En glass och ett äpple, that’s about it. Så,nu började min energinivå tryta och jag såg till att hoppa på en fullpackad buss tillbaka till hotellet.

Kvällens middag blev en het nudelsoppa och grabbarna tittade förbryllat på mig när jag bad om extra hetta. Men, jag tyckte inte det var så farligt, men grabbarna kämpade på bra även utan extra hetta - veklingar ^^

Väl tillbaka på hotellet bestämde jag mig för att prova hotellets Onsen, som idag var öppen för damerna. När det kommer till att bada i varmvatten som gravid går åsikterna verkligen isär, men enligt många barnmorskor ska det inte vara någon fara att njuta 15-20 minuter. Med det i bakhuvudet spenderade jag några minuter i vattnet, sedan dinglade jag med benen och njöt av lugnet och ensamheten.

Den här kvällen somnade jag som ett barn och sov gott större delen av natten!

*The Okazaki Shrine is packed with various nods to rabbits including rabbit statues, ema, and lanterns to name just a few. One of the reasons people visit this shrine is to pray for safe childbirth, as one of the bunny statues on the grounds (the black granite one) is said to provide women with an easy delivery if they rub its belly.

Att vakna upp i ett annat land på semester och inte känna stressen av att man måste utforska olika områden, är en helt ny upplevelse för mig ^^ Väldigt skönt ändå måste jag säga, men ovanligt.

Johan klocka ringde tidigt i vanlig ordning och jag kunde ligga kvar i sängen och dra mig en stund till innan jag gjorde mig iordning för hotellfrukosten.

Idag promenerade jag bort till Yodobashi, ett måste när man är i Japan. Men på vägen dit passerade jag ett stort tempelområde, Tokiwacho, där Higashi Hongan-ji låg. Jag gick omkring på området en liten stund innan jag fortsatte vidare mot Yodobashi.

Väl där inne var det som att vara tillbaka 2014, det kändes som att ingenting hade förändrats, endast uppgraderats men nyare prylar. Mängden reklamskyltar, ljuden, människorna… Lite mysigt ändå! Jag bestämde mig för att köpa en ny, lite mindre, kameraväska med sling-funktion. Jag hittade en schysst grön variant som jag slog till på.

Eftersom jag sällan känner hunger när jag är på semester, fick jag nästan ha ett par larm ställda om dagen för att komma ihåg att äta… Idag fick det bli sushi från ett sushiband, men jag vettesjutton om jag var så nöjd egentligen. Jag beställde laxsushi som jag visste att jag fick äta, men i övrigt var det ganska svårt att veta vad jag skulle välja. Dessutom fick jag väldigt många blickar på mig när jag satt där själv, kanske är det ovanligt att se.

Mätt och belåten knallade jag tillbaka till hotellet och tog 5 minuter på sängen… Så oerhört skönt att bara få ta en dusch och sen vila en liten stund. Att försöka ignorera det faktum att man är precis dötrött under första trimestern är lönlöst, man är helt slut i kroppen.

På eftermiddagen hoppade jag på en buss ut till Gion-distriktet i hopp om att få se en Geisha eller två och till min stora glädje fick jag syn på en Maiko och det som kan ha varit en Geisha. Det som gör mig osäker på Geishan är att hon inte bar make-up, i övrigt stämde klädsel m.m. överens med en Geisha. Jag såg även en man som var ute och rastade sin surikat ^^ Japp, en surikat!

Efter ett par timmar i Gion började det mörkna ute och jag tog en buss tillbaka till hotellet. Väskan jag hade köpt var i minsta laget och jag fick snällt gå tillbaka till Yodobashi och be om att få göra ett byte till en större modell. Johan följde med mig den här gången och det var lite kul att se hans reaktion till butiken, det är verkligen något speciellt ^^ Därefter gick vi ner under Kyoto Station där det finns ett helt nätverk av butiker och restauranger. Här körde vi sten-sax-påse om kvällens restaurang vilket tillslut blev lite plockmat och sushi!

Johans klocka ringde tidigt på morgonen och snart pussade han mig i pannan och önskade mig en härlig dag. Själv låg jag kvar i sängen en timme och bara tog in det faktum att jag nu befann mig på andra sidan jordklotet i Kyoto.

Eftersom Johan inte käkade frukost på hotellet, kunde jag i lugn och ro slå mig ner och äta den själv. Frukosten var simpel - man hade tre olika mackor att välja mellan dagligen samt en liten salladsbuffé. Man kunde också beställa en varm eller kall lemonad samt avsluta frukosten med en liten glass ^^ Well, man måste ju prova när man väl erbjuds möjligheten, eller hur!?

Eftersom det var första dagen och jag var ganska trött i kroppen och knopp, tillät jag mig själv att ta det ganska lugnt idag. Jag tog med mig min kamera och började strosa runt i kvarteret och lät mig själv hamna där jag hamnade.

Efter en liten stund hamnade jag på en gata som jag kände igen väldigt väl - Shijo-dori och Teramachi. Jag trängdes med folk när jag strosade mellan de olika butikerna. Vissa butiker mindes jag från tidigare besök och jag bestämde mig för att besöka tebutiken för att göra lite research inför vad som skulle köpas med hem. Jag gick även in på området för Tensho-ji Temple och slogs av hur något så gammalt ändå kan vara så orört, mitt i smeten.

Att strosa är jobbigt och det är viktigt att fylla på med energi och få saker slår faktiskt mackorna och de japanska små rätterna inne på 7 Eleven. Det blev en klassisk ost-och-skink-macka samt en “risboll” med klassisk tonfiskfyllning - så jävla gott!

Jag vek in på Nishiki Market och slog än en gång av hur otroligt mycket konstig mat det finns… Små bläckfiskar på spett, fyllda med vaktelägg ^^ Men kan ju inte besöka en matmarknad utan att smaka på något, så det slutade med att jag köpte ett par bitar sushi innan jag avslutade med en klassisk jordgubbsmacka och mochi till efterrätt!

Efter ett par timmars utforskande bestämde jag mig för att röra mig tillbaka till hotellet. På vägen tillbaka passerade jag ett stort tempel (Bukko-ji Temple) utan en enda turist, hur det nu var möjligt! Det var i stort sett bara jag där och jag kunde röra mig fritt på området samt kika in templet utan att störa någon.

Det blev en svalkande dusch när jag kom hem, sedan kröp jag ner i sängen med min laptop och kikade igenom dagens bildskörd. Oerhört skönt att inte känna den där klassiska stressen av att man är på semester och måste se allt och lite till…

En liten stund senare klev Johan in genom dörren, klar för dagen! Väldigt mysigt faktiskt att vara på resande fot tillsammans även om han jobbade långa dagar. Jag tror han tyckte det var väldigt mysigt att ha mig väntandes efter en lång dag.

På kvällen blev det middag med resten av gänget och vi bestämde oss för att köa in till Kyoto Katsuda - Speciality Katsu Curry Restaurant. Här fick vi plats vid köksbaren, vilken hade full insyn i “köket” då de lagade mat rakt framför oss. Johan beställde in Wagyu och jag fick snällt titta på medan jag tuggade på min kyckling och mina grönsaker ^^ Men, jag ska inte gnälla, jag tyckte nästan de tempurafriterade grönsakerna var bäst!

Väl framme i Kyoto hade jag glömt bort allt som behövdes göra för att få komma in i landet och hade jag tänkt lite längre, så hade jag förberett mig bättre. Men, nu var det bara att bita i det sura äpplet och gå den långa och tidskrävande vägen. Jag var trött, varm, illamående, otroligt andfådd av minsta lilla, men tillslut fick jag hämta upp min resväska där mina mediciner och energibars fanns! 

Jag hade dock tagit reda på att det fanns en enklare Shinkansen som gick hela vägen till Kyoto från flygplatsen, men att få tag i den här biljetten var allt annat än enkelt ^^ Jag stod i fel kö två gånger á 30 min innan jag fick ställa mig i en en tredje kö som visade sig vara den rätta ^^ 

Snart hade jag iaf biljetten i min hand och jag kunde ta mig ner till tågspåret och invänta tåget. Väl på tåget kändes det som att jag var tillbaka i ett land som jag trots språket ändå kände mig bekväm i. Och trots den långa resan och tidsskillnaden kände jag mig oförskämt fräsch, just då iaf.

Drygt en timme senare kom vi fram till Kyoto Station där jag hade vissa landmärken att ta sikte mot. 2014 bodde jag på ett fancy hotell på Kyoto Station och där i krokarna visste jag att Johan väntade på mig! Johan, som är ett huvud längre än japanerna, var inte svår att lokalisera när jag kom gående med resväskan. Han, däremot, hade ingen aning om vart jag var och såg rakt över mig när jag kom gående. Först när jag ställde mig bredvid honom insåg han att jag var där och jag fick en stor, lång och kärleksfull kram!

Johan bodde raka vägen ner på den långa huvudgatan, men det är längre att gå än vad man tror. Vi hoppade in i en taxi och 10 min senare var vi framme vid hotellet. Efter att incheckningen var klar, följde jag med upp till rummet, men vi insåg också att de bara hade checkat in Johan. Vi åkte ner igen och försökte förklara att han skulle ha en extra person i sitt rum (som redan var för två personer) och vi fick betala en ytterst liten “turistavgift” för mig, något alla turister betalar per dag i landet. 

Klockan var nu strax efter 18 på kvällen och jag hade varit vaken över ett och ett halvt dygn. Att kvällens middag skulle sitta bra och var välbehövlig var en underdrift ^^ Vi alla möttes upp i lobbyn och det bestämdes att vi skulle gå ut och gå runt lite i kvarteret tills vi hittade något som kändes tilltalande. Efter lite om och men hittade vi ett hål i väggen som ledde oss upp till en liten “Korean Style BBQ”, dvs. där man får in kött att grilla själv i mitten på bordet. 

Iom. att ingen visste att jag var gravid fick jag tänka mig för hur jag pratade runt både mat och dryck, men som tur var fanns det fler i sällskapet som höll sig till alkoholfritt. Grabbarna beställde lite i blindo, men de hade för avsikt att beställa in ett fat med lite olika kött, tillbehör och ris. Men, när det tillslut kom in visade det sig att de bara beställt in lite ris och kött, med betoning på lite ^^ Det var kanske inte den mest lyckade middagen de haft, men vi alla fick ett gott skratt åt det. 

Väl tillbaka på hotellet igen tog det inte många minuter innan jag somnade som en skjuten, helt slut efter resan men ändå inte speciellt jetlaggad. Låt oss nu hoppas att det står sig och att jag vaknar utvilad imorgon bitti!

Väskorna är packade och passet kontrollerat både en, två och tre gånger ^^ Tänk att man alltid är lika orolig för att man har glömt något, när det enda man verkligen måste komma ihåg är pass, mobil och pengar… Allt annat kan man faktiskt köpa om det skulle krisa. Trots det, är man alltid så otroligt nojig och kollar igenom allt om och om igen.

Då mitt flyg från Arlanda gick på eftermiddagen, var jag en riktig snåljåp (eller bara smart) och tog med mig lunchmackor av det sista som fanns i kylskåpet ^^ Väldigt smidigt faktiskt istället för att betala absurda pengar för mat på flygplatsen. Alltså, en French Hotdog för 69 kr… utan dricka!! Sinnessjukt.

Första flyget var över på ett kick, men flygplatsen i Helsingfors är större än vad man tror och jag fick pinna på rätt bra för att hinna igenom diverse kontroller… Jag kom fram till gaten när folk redan hade börjat boarda, men inför den här resan behövde jag inte känna någon stress alls då vi bestämt oss för att jag skulle lägga lite extra pengar på att flyga Premium Economy. Jag visste att jag hade min plats och att det skulle finnas gott om plats för handbagaget. 

Väl på plats i mitt något bekvämare säte, fick jag sällskap av en äldre japansk man som var väldigt ojapansk i sitt sätt - han var nyfiken, kunde engelska och pratade mer än gärna under resans gång. När vi närmade oss Kyoto körde han en lite historielektion med mig när vi flög över land och pekade ut diverse landmärken. 

Så, var Premium värt pengarna? Nja, alltså… att påstå att det kändes premium är väl en grov överdrift, men att slippa sitta som en packad sill och dessutom ha möjligheten att göra om sätet till en halvliggande säng är verkligen guld värt, speciellt när flygresan tar närmare 13 h. Att jag sen dessutom kunde röra mig lite fritt (ändra sittställning, vända och vrida på mig), när jag började känna av illamåendet var oerhört skönt. Så, värt pengarna? Ja och nej, fast på helt olika sätt ^^

Jag hann vara med på höstens Fashion Sale innan jag åkte till Japan, men till min stora besvikelse var inte Jofama på plats den här gången… Jag kom dock inte hem tomhänt utan fick med mig två handväskor, ett par skor, en BH och två par stickade klänningar. Jag var klar på knappt en timme, vilket är nytt rekord för mig ^^ Men, det var mindre folk än vanligt då jag lyckats få plats på VIP-öppningen en dag före alla andra! Oerhört skönt!