Det känns som att vi kämpar med torsdagarna fortfarande... Vi hittar inte rytmen.
Idag var det min. tur att åka in till jobbet tidigt och sedan hämta Adam på eftermiddagen, annars brukar jag lämna och Johan hämta. Men för att göra det hela lite enklare för mig tog jag bilen till kontoret redan vid 06:30 i morse och var i stort sett först på plats.
Jag bjöds på en makalös soluppgång, för att inte tala om månen som var enorm över Stockholm när jag körde in.
När jag klev in på vår våning var inte ens lamporna tända än och jag bestämde mig för att åka upp ett par våningar till massagestolarna. Här slog jag mig ner i en halvtimme och såg Stockholm vakna till liv genom de små charmiga fönstren.
