Idag orkade vi ta oss utanför dörren med Adam och åkte till en liten lekpark inne i Gustavsberg. Det blåste dock så förbannat att det inte var speciellt kul för någon av oss. Men, vi gungade lite och fick andas frisk luft en liten stund, det var verkligen välbehövligt!

Grannarna kom tillbaka igår kväll igen också och det märks direkt, helvete vad de låter hela jävla tiden. Och den där förbannade bilen som alltid måste stå parkerad på utsidan. Tänk att man kan avsky människor som man inte känner så otroligt mycket. De har så mycket småsaker för sig som i sig inte är störande, men allt tillsammans - fy fan…

Stackars liten, Adam har gått och blivit superförkyld…

Dagen inleddes med att vi klädde iordning oss lite och tog bilen in till mitt kontor… Anledningen var väl egentligen att jag skulle hämta upp våran julklapp, men jag ville även passa på att ta lite juliga bilder vid granen som stod i lobbyn. Vi har ju ingen egen gran och jag vill så gärna ha en fin bild eller två på Adam.

Vi stannade inte alltför länge, men på den lilla stunden vi var där märkte vi hur Adam blev allt tröttare och på mindre gott humör. Han kändes väldigt varm och i bilen hem somnade han efter att ha gråtit efter nappen. Väl hemma igen bar vi upp honom till sängen där han sov i drygt 30 min till.

När han vaknade hade han 39 graders feber och han var så låg på energi och han ville varken äta eller dricka. Vi slog oss ner i soffan där han snart somnade på mig, liggandes på mitt bröst. Jag minns inte när det hände senast, det är SÅ mysigt!

Jag vaknade till och kände med handen till höger om mig i sängen, ingen Adam. Jag tittade mot fönstret och konstaterade att det fortfarande var mörkt ute. Jag tittade på monitorn och såg honom ligga där, sovandes så gott så gott. Sedan såg jag vad klockan var - kl 06:07… Men whaaat!? Han hade alltså sovit i sin säng heeeela natten, utan att vi varit uppe till honom en enda gång!

Det dröjde drygt en timme till innan han vaknade till och vi hämtade in honom till oss för vår mysiga morgonrutin där vi lyssnar på musik tillsammans. Idag släppte vi dock ner honom på golvet efter en stund och han sprang mellan ljusstaken i fönstret och den nya sänglampan - “Tända!, tända!”, sa han och pekade på lamporna! Gullet!

Adam försöker verkligen prata nuförtiden… 99 % är fullständig goja, men ibland kommer det ord som faktiskt har en mening. Just nu är det “titta”, “tittut” och “nej” i massor ^^ Och en massa annat bubbel och gulliga ljud, så himla mysigt!

Tänk att vår lilla grabb snart är 18 månader gammal… Herregud vad tiden springer iväg! Vår lille knodd är nu 86 cm lång och väger 12 kg, på grammet! Han är en lång grabb, en bit över sin kurva som alltid och vikten ligger nu mer i linje med vad den bör istället för lite under. Toppen!

På schemat idag stod vaccin mot mässling och det var stora krokodiltårar som kom när Margareta stack honom. Vi försökte med allt - leksaker, såpbubblor och mera leksaker, men det var bara nappen som fick honom lugn.

Hon hintade om att försöka vänja bort nappen tidigare snarare än senare då det blir svårare ju äldre de blir.

Adam är upp och går så himla gulligt just nu. Han ser ut som en full liten person - vinglig, armarna uppe vid midjan och händerna öppna med små jazz-händer ^^

Idag gick han även till toan själv när det var dags för honom att gå - framsteg! Vi har sedan ett par månader tillbaka gjort tecken till varandra som betyder #2 och lika duktig som han är på att tala om för oss när det är på gång (eller har hänt ibland), lika dåliga har vi varit på att springa iväg med honom till toaletten. Men, han tycks ha gjort kopplingen iaf för idag visade han tecknet, vi bekräftade, och han stapplade iväg alldeles själv in till toaletten!

Stackars Adam, vilken skitperiod han har… Det måste vara så jobbigt för honom.

Han gråter så snart han kommer till förskolan, han är fortfarande jättehostig och snuvig, han sover knapp och är trött genom hela dagen. Till råga på allt har han återigen fått feber och idag har han haft en så jobbig dag.

Tokgrinade när Johan lämnade honom, sov knappt på förskolan och satt och grät i skogen när Johan hämtade honom - förmodligen övertrött som få.

Herregud va lite sömn jag fått senaste tiden. Jag är så trött om dagarna, på ett sånt där sätt så att det värker i ögongloberna på mig. Men, samtidigt förstår jag hur otroligt jobbigt och påfrestande det måste vara för Adam, så jag vill inte tänka på det. Jag försöker njuta av att han vill sova tätt intill mig och pillar mig på ryggen och i håret till och från… Det är lite mysigt trots allt.