Den senaste tiden har vi börjat preppa Adam för att bli blöjfri till sommaren, vi tror det är ett bra tillfälle eftersom han kan springa omkring lite mer lättklädd när det är varmt.

Därför har vi ställt in hans potta i duschen så att han kan stänga in sig själv bakom duschdörrarna för lite privacy ^^ Och det har blivit lite av en rutin att vi går på toa “tillsammans”, nästan 100% success rate på det. Men, han har hittils bara suttit på den med kläderna på…

Idag däremot provade jag att ta av honom blöljan innan vi satte honom på plats. Det var lite motstånd, men till slut satte han sig där och efter en liten stund hade vi första kissen i pottan! Woop!

Har länge tänkt att det är dags för en ståpall till Adam, men av någon anledning har jag dragit mig för att beställa en. Jag. tog dock tag i det hela förra veckan och idag var det dags att montera ihop den så att Adam kan vara med när vi lagar mat. 

Stilren, enkel och smart, speciellt eftersom man kan vika ihop den så att den knappt tar någon plats alls. Me like!

Vaknade upp till en Adam som var alldeles rödflammig i nacken – värmeutslag, tänkte vi – och gick ner för att äta frukost och förbereda honom för förskolan.

Efter frukosten dök det upp fler och fler röda prickar på kroppen och vi ringde 1177. De trodde, liksom vi, att det var nässelutslag… Inget som är farligt eller något man gör något åt.

Men, Adam fick stanna hemma hos oss, kändes inte rätt att skicka iväg honom till föris sådär.

Vi har turats om att leka med Adam under dagen, sicksackat mellan våra möten för att få det att gå ihop… Vi har tittat på grannkatterna, grävt i gruset, läst massa böcker, kavlat med lera, m.m.

På kvällen byggde vi en liten koja i Adams säng där vi myste lite innan det var dags att sova!

Ojojoj, nu kommer det ord… hela tiden! Det är som att något helt plötsligt trillade ner, det har verkligen lossnat och han ljudar ord hela dagarna ^^

• Nina
• Stor och Stooooor
• Kavla
• Traktor
• Två
• Gul
• Tända
• Ramla
• Wow
• Nu
• "Nina, nuuuu!"
• "Ramla, neeeer!"

Efter ännu en väldig jobbig natt för Adam (och oss), där han näst intill hyperventilerat sig genom hela natten, bestämde vi oss för att åka in till närakuten i Nacka när de öppnade på morgonen. Det är en sak att vara förkyld med feber och hosta, men när det sätter sig på andningen behöver man ta det lite mer på allvar, tycker jag.

Adam vägrade äta och dricka innan vi åkte iväg och i väntrummet kämpade vi med att få i honom lite banan… Men, är man så där sjuk vill man förmodligen inte äta heller.

Allt som allt tog besöket på sjukhuset drygt två timmar. Först ett besök hos en sjuksöterska som skickade oss vidare för att ta ett stick i fingret för att kolla sänkan. Därefter fick vi komma in till en läkare som lyssnade på lungorna och kände lite på Adam. Han konstaterade ganska snabbt att det rörde sig om en dubbelsidig lunginflammation och skrev ut antibiotika omgående.

Stackars Adam, han har inte haft ett lätt halvår… Först förkylningsastma som höll i sig i flera veckor, sedan influensan i julas, därefter en fraktur och gipsad fot och nu lunginflammation… Varken Johan eller jag har gipsat något och ingen av oss har haft lunginflammation, Adam lyckas innan han ens fyllt två ^^

Efter sjukhuset åkte vi förbi ICA och handlade frukost och mat till veckan. Vi hade inga matplaner för dagen, men när vi kom in såg vi en ”Helgkasse” till halva priset (300 kr). Den innehöll en trerätters middag - burrata med tomat och ruccola, oxfilé med potatisgratäng, rödvinssås och tryffelmajonnäs, samt en kladdkaka till efterrätt. Äsch, vi provar, tänkte vi, och tog en påse.

Väl hemma igen hade Adam somnat i bilen, utan napp… Han var så otroligt trött. Johan bar upp honom till sängen där han somnade om direkt (och sov i nästan 1 h 45 min).

Vi dukade upp en riktigt gofrukost med nybakat bröd, apelsinjuice och massa goda pålägg, sedan slog vi oss ner i soffan och kollade på årets första F1-race - som med de nya reglerna var en fullständig besvikelse. Otroligt sorgligt att se vart F1 är på väg…

Resten av dagen var lång… Det är så svårt att underhålla Adam här hemma, speciellt när han är sjuk. Det blir, tyvärr, mycket TV-tittande när han är så här… Ingen ork att leka, fokus på böcker är sisådär och han har ingen energi eftersom det är svårt att få i honom mat.

Jag tror Adam är på väg att bli sjuk… igen.

När jag hämtade honom på förskolan idag sa Nina att de bara hade haft 5 barn där under dagen, resten var sjukanmälda. Jag kände direkt hur det knöt sig i magen. Ska vi bli sjuka igen?!

Det dröjde inte många minuter efter att vi kommit hem som Adam började hosta och snora mer än vanligt och jag kände mig ganska säker på att han kommer bli sjuk igen. När Johan kom hem sa han samma sak - han tyckte Adam hade hostat mer än vanligt på morgonen…

Såatteeeeeh, det är nog bara att förbereda sig på att vi alla kommer att bli sjuka igen… Adam först, sedan Johan ett par dagar senare och till slut jag ett par dagar efter Johan.

Adam är inne i en period just nu där han vill att jag ska sjunga, mest hela tiden om han får välja. Jag kan dock inte så många låtar, så just nu alternerar vi mellan “Lille katt” och “Du ska inte tro det blir sommar”, om och om igen ^^

Skulle jag sjunga fel låt, då får jag minsann höra det... "Nej, nej. nej, nej. nej..."

Vilken skitnatt jag har haft… Har sovit 2-3 h, max! Adam har hållit mig vaken med den där jävla nappen han har och Johan snarkar sig igenom som att det inte finns någon morgondag. Fy fan, vilken natt.

Positivt för dagen är dock att båda grannarna nu har åkt bort för sportlovet och dagen bjöd på alldeles fantastiskt väder - blå himmel, gnistrande snö och värmande sol.

Det blev inte många knop gjorda idag, men vi hann klippa Adam och bada med honom och själva klippandet var inte en dag för sent ^^ Herregud hur han såg ut... 

Äntligen hade vi en tid inbokd på ABD Ortopedi och det var dags för Adam att bli av med gipset. Vi hade försökt planera dagen så bra vi kunde, men han var på hopplöst dåligt humör - precis som att han inte sovit under dagen. Gnällig som satan och ute efter sin napp hela tiden.

Själva proceduren på sjukhuset tog inte mågna minuter. De kom in med en speciell maskin som “sågade” itu gipset och ljudet var inte Adams favorit. Han grät sig igenom det hela, men återhämtade sig ganska snabbt när det var över.

Enlig läkaren brukar barn inte vilja gå efter man tagit bort gipset och läkaren menade på att det kunde dröja drygt 2 veckor innan han var uppe och gick som vaniligt igen. Hon rekommenderade dock att låta Adam “leva som vanligt”, dvs. vara på förskolan även om vi skulle förbereda dem på hur de skulle hantera honom.

Men, medan Adam och jag väntade i lobbyn på Johan som hämtade bilen, då började han gå mellan bokhyllorna och plocka med böckerna ^^ Såatteh, två veckor var snarare 2 h i Adams fall.

Det har nu gått en vecka sedan vi besökte närakuten i Nacka och fick Adams got gipsad. Där blev vi tillsagda att han skulle undvika att stå eller gå på foten, men han har senaste dygnet börjat försöka stå på det... Så, det var nog bra att vi skulle få besöka ABC Ortopedi idag och få ett par extra ögon på den här lilla skadan.

Väl där tog besöket inte ens 5 minuter. Jag och Johan trodde att vi skulle byta gips på Adam, men när läkaren kom och tittade på gipset sa han bara "Det är så bra gipsat, perfekt vinkel... Detta kommer han kunna gå på och gå ska han göra! När han varit uppe och sprungit ett par dagar ringer ni oss igen så ska ni få en ny tid för att ta bort gipset!"

Mjahaja, så bra! Då kan jag sluta jaga Adam när han försöker stå och gå på foten framöver ^^