Det är nästan ett år sedan jag satte min fot på gymmet senast, men nu känner jag bara att det får vara nog – jag måste hitta någon form av rutin, annars kommer min kropp gå av innan jag är 50…

Jag åkte dit med inställningen att detta skulle vara en skön upplevelse, inga måste och inga krav vare sig på repitioner eller vikt.

Men, det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Jag körde samma pass som när jag var gravid och trots att jag inte har lyft en vikt på ett år (förutom Adam), så orkade jag ändå köra med nästan samma vikter som förr.

Nu väntar vi in träningsvärken och ser hur illa den blir, sedan är det bara på’t igen!

Jag är helt slut i både kropp och knopp, men jag har pannben nog för att bege mig till gymmet tidigt på morgonen trots det… Det är fan starkt gjort av mig!

Idag bestämde jag mig dessutom för att göra mina första marklyft på flera månader och heja mig, jag kissade inte på mig ^^ Haha, nej… jag har varit ganska duktig på att träna både innan och efter förlossningen och jag känner mig relativt hel i kroppen. Men, det svåra för mig är att inte överbelasta mig och tro att jag kan ta i precis som innan.

Men, jag höll mig på låga 40 kg för att känna efter och hitta tillbaka till rörelsen. Otroligt skönt!

Efter en relativt bra natt från Adams sida, klockade jag nog in på ~6 h sömn. Han somnade sent, runt 22:30, men sov sen till 03 för en snabb matning och sedan till 06:30 för ytterligare en matning.

Själv kunde jag inte somna om efter sista matningen, utan låg vaken och kontemplerade livet ^^ Jag bestämde mig för gå till gymmet idag, jag skulle bara invänta hans nästa matning. Vid 07:30 gick jag upp och käkade frukost, sedan gjorde jag mig redo för att han skulle vakna. Men, idag sov han länge och det dröjde till 10:30 innan jag befann mig på gymmet. Så typiskt!

Otroligt skönt att göra något för mig själv, det är första gången på snart 7 veckor. Det blev ett snabbt och snällt gympass. Jag körde mina vanliga övningar, men jag sänkte vikten rätt mycket… Efter drygt 40 min var jag färdigtränad, inkl. avslutande stretch.

Idag kan det ha varit sista gången jag körde deadlifts på väldigt länge... Kanske får jag en chans till nästa lördag, men räknar inte med det. Det var ett skönt pass där ingenting förutom flåset kändes. Sumolyften gick relativt enkelt, men jag håller mig ju endast på 60 kg och det borde inte vara några problem för mig, även som gravid.

Jag är oerhört tacksam över att jag inte har gått upp så många kilon och att min mage är hög och fin. Jag har inte blivit i närheten så stor som jag trodde jag skulle bli, jätteskönt! Framifrån syns det ju knappt att jag är på tjocken. 

Jag håller i min träning och kör nu enbart sumolyft då magen inte får plats på något annat sätt nu när jag är i vecka 38 ^^ Jag håller mig på mina 60 kg vilket fortfarande känns bekvämt. Kanske är detta sista lyftarpasset, vem vet vad som händer kommande veckor...

Jag hade ju satt som mål att klara av den här utmaningen innan bebisen kom och idag kunde jag äntligen bocka av den! Inte illa pinkat av en gravid kvinna, eller hur?! Vad jag nu ska ha för morot vet jag inte riktigt, men kanske får man ta sikte på något efter sommaren igen... Får helt enkelt vänta och se hur kroppen svarar efter allt som komma skall.

Jag tränar vidare och fokuserar på min andning när jag squattar. Skillnaden från att squatta som icke-gravid och gravid är vilken anspänning man har i magen när man andas. I vanliga fall är jag van att ta ett djupt andetag i toppläget för att sedan hålla detta genom lyftet och andas ut halvvägs upp igen. Men som gravid vill man inte påfresta bäckenbotten i onödan och därför blir andningen förändrad. Nu försöker jag ta ett djupt andetag i toppläget för att redan på nedgång andas ut och genom hela lyftet. Lite ovant är det allt, men om det gör att jag kan fortsätta träna så ska jag nog se till att få in den här vanan tillslut. 

Jag/Vi har hittat vår rutin - vi vaknar tidigt på helgerna och går iväg till gymmet när det öppnar vid 08... Sedan har vi hela dagen i behåll, det är så otroligt skönt! Låt oss hoppas att vi kan hålla i detta fram till BF!

SATS har en utmaning som sträcker sig över helåret - 52 pass totalt ska genomföras innan året är slut, dvs. 1 pass/vecka. Men, jag har satt som mål att klara denna utmaning innan bebisen kommer och då behöver jag träna ~3 ggr/vecka. Och än så länge går det väldigt bra. Kroppen känns hel och jag har inga som helst åkommor än, vilket är oerhört skönt! Jag tror att träningen har räddat den här graviditeten, utan det hade jag förmodligen varit i betydligt sämre skick.