Fraktur i foten
2026-01-23 - Baby
Nu har det snart gått en hel vecka sedan Adam gjorde sig illa och när vi hämtae honom från förskolan idag åkte vi till Nackas närakut. Jag ville kolla upp honom innan helgen, ifall det fanns något vi kunde göra för honom för att lindra smärtan.
Vi kom dit vid 16 och fick efter drygt 30 min träffa en första sköterska som skickade oss vidare till ett annat väntrum. Här satt vi i nästan 2h innan vi fick träffa en läkare. Vi förklarade vad som hade hänt samt att vi varit inne på barnakuten, Sachsska, tidigare i veckan men att de aldrig ens tittat på honom när vi var på plats. “Det var ju… anmärkningsvärt”, var läkarens svar medan hon kände på knän och fötter.
Höger knä verkade ändå okej, trots att det varit svullet i veckan, men när hon klämde på vänster fot kved han illa. Läkaren tyckte vi skulle röntga foten och bad oss gå bort till röntgen. Här fick vi tid nästan omgående och Johan följde med in i rummet. Som Adam grät, han grät hela tiden där inne och tårarna sprutade på honom… Stackare. Usch, va ont han ska ha och va rädd han ska vara när han inte förstår vad som händer.
Nu fick vi vänta ytterligare en stund i väntrummet, men nu var han otröstligt och vi fick mer bära runt på honom än något annat. Klockan hade passerat läggdags, han var hungrig och hade ont, inte konstigt han var ledsen. Johan sprang iväg för att kolla om vi hade en napp i bilen och undertiden han gjorde det, kallades vi så klart in till läkaren igen.
“Jag har kikat på röntgenbilderna och konsulterat mina kollegor i Uppsala och de visar att Adam har en spricka i foten. Vi kommer därför att lägga gips på honom, sedan kommer ni få en kallelse till ortopeden nästa vecka.”
Alltså, Sachsska… Vafan, hur kunde de inte ens titta på honom, då hade vi upptäckt detta för flera dagar sen och Adam hade inte behövt ha så ont som han haft. Och vi hade inte behövt tro att det inte var något annat än att “barn slår sig”... Vi har ju liksom försökt ställa honom upp, få honom att gå, lämnat honom på förskolan… Usch, vilka dåliga föräldrar.
Det dröjde ytterligare en stund innan Adam kunde få foten gipsad och eftersom Johan inte hade hittat någon napp i bilen, sprang han iväg igen för köpa en nödnapp ^^ Självklart kallades vi in till gipsningen medan Johan var borta, men han hann innan de hade börjat.
Det var 10 plågsamma minuter för Adam medan de la grunden för gipsningen eftersom de var tvugna att hålla i foten och se till att den hamnade i rätt vinkel och läge. Adam sträckte sig efter Johan och kramade om honom hårt när han böjde sig ner… Efter några minuter tystnade han, trots att tjejerna fortfarande höll på att gipsa hans fot. Stackarn var så slut att han somnade mitt i allt.
Snart fick vi äntligen åka hemåt och Adam sov fortfarande, inte ens när vi flyttade honom till vagnen eller bilstolen vaknade han.
Väl hemma fick vi i honom lite gröt innan vi bytte om till pyjamas och sovpåse, sedan somnade han snart i sin säng för natten.
