Jag hatar verkligen utrymmet under trappan, det blir liksom inte bra hur jag än gör och man får kliva över 1000 saker för att komma åt det man ska ha. Är så otroligt trött på det. Det hjälper ju inte när alla mina bakprylar är där inne heller i brist på plats.

Idag rev jag ut skiten… Istället bestämde jag mig för att använda våra Elfa-produkter som numera kommer samla damm i förrådet. Det är för bra och dyra grejer för att inte användas när vi har dem. Dessutom ville jag använda våra utdragslådor så att man slipper flytta sak efter sak för att komma åt något litet. Nej, nu kan alla jävla tejprullar ligga i en låda, alla verktyg i en annan, osv. Nackdelen med att riva ut allt är ju att resten av köket ser ut som ett helvete undertiden.

Jag köpte dessutom ytterligare ett vinställ häromdagen när jag blev förbannad över att alla flaskor stod på golvet. Lite jävla ordning och reda behöver det vara. Det kändes dock som att jag snickrade ihop det där vinstället i flera timmar, jag blev liksom aldrig klar och det var inte så att jag segade mig... Det tog bara sjukt lång tid.

Jag har sedan tidgare satt upp en modulär hylla på ena väggen samt en dörrhylla på dörren, även de Elfa, där vi numera har lite städprylar och andra saker som vi vill komma åt snabbt och enkelt.

Nu ska vi bara upp med ett par förvaringslådor på väggen för glas, pant, m.m., sen får den nog anses klar nog.

Hela våren har vi haft en av våra fåtöljer på sniskan för att hindra att rådjuren ska komma upp för vår trappa, men idag bestämde sig Johan för att bygga en grind istället.

Han åkte iväg och handlade det material han behövde, sen spenderade han några timmar där ute och vipps var den på plats! Han kan ju, min karl…!

Idag levererades våra sovrumsmöbler - två sängbord och en skänk i mörkbetsat trä, mycket snyggt till den gröna väggfärgen och garderoberna. 

Medan Johan tog första sovpasset med Adam, monterade jag ihop de två sängborden. När Adam sedan vaknat och fått mat, monterade vi båda ihop skänken som var betydligt större. 

Adam, som är väldigt intresserad av precis allting, blev förvisad till sin lilla babysitter som han numera växt ur. 

Med möblerna byggda tog vi sikte på att montera knopparna på garderobsdörrarna. Johan justerade dörrarna noga och med en nyinköpt lasermätare behövde vi inte bråka om ifall knopparna satt lika högt eller inte, helt klart värt sitt inköp!

Efter ett par timmar var allting på plats i sovrummet och vi kunde äntligen bädda rent och känna lite lugn och ro där inne. Otroligt skönt att vara klar med de stora sakerna. Nu återstår tak- och sänglampor samt en spegel och lite annat smått och gott. Men, på det stora hela får vi nog anse oss vara färdigrenoverade med sovrummet! 

Känns som vi byggt på den här garderoben i flera veckor, men det har bara gått en vecka sen den kom levererad. Idag fick vi äntligen dörrarna på plats och det var sjukt värt att lämna in dörrarna till en snickare för hålen till gångjärnen.

Johan fick en tid till magnetröntgen redan idag i Täby. Vi gjorde en liten grej av det hela då sjukhuset låg vägg i vägg med Täby C.

Vi hoppades att Adam skulle somna i bilen på väg in, men istället fick det bli blöjbyte på vägen och noll sömn. Väl framme vid Täby C hann jag knapp in i en butik innan vår toktrötta son började gråta i vagnen… Ingenting hjälpte och jag kände bara “kuuuuul”. Johan var dock snabbt klar på sjukan och kom snart och mötte upp mig och tog Adam på en tur medan jag betalade för mig inne i en butik.

Vi besökte ett par butiker och kom hem med lite dekorationer till sovrummet, roligare än så blev det inte ^^ Vi passade även på att äta lite innan vi åkte hem och till efterrätt blev det en glass från SNÖ - pistage och mörk choklad för min del, bästa! Adam gick en lite mindre sockerchock när han fick smaka på pistageglassen och skrattade gott en liten stund! Han var vaken hela vägen hem, men väl hemma somnade han nästan mitt i gröten, plutten.

Efter frukosten åkte Johan bort till ett finsnickeri som ligger i närheten, de skulle nämligen hjälpa oss att borra ett par hål i våra överdörrar till garderoben. De trodde de skulle kunna passa in oss mellan allt annat jobb, vilket de också hann.

Senare på eftermiddagen ringde de och berättade att dörrarna fanns att hämta upp igen! Vad kalaset kommer kosta oss har vi ingen aning om, ingen har sagt någonting om det ^^ Men, både jag och Johan kände att detta får vara värt pengarna… Kommer aldrig bli klara annars och risken att vi behöver köpa fler dörrar är överhängande med tanke på hur lätt det var att borra igenom dörren med den borr som vi köpt.

Det är kämpigt att vara liten och bråka med sina föräldrar till den punkt att de inte orkar med en längre... uppenbarligen. För, sover som en gris gör han när han inte ska ^^

Det ÄR kämpigt att ha en unge när man renoverar, även om det handlar om småsaker. Allting tar längre tid då man hela tiden måste passa upp på de små liven. Ska de inte sova så ska de leka, ska de inte leka så ska de äta, sen börjar det om igen. När det varit som "värst" har vi fått sätta honom i sin säng med en av min lådor från badrummet, den är tydligen absoluta favoriten just nu ^^

Äntligen, äntligen, äntligen sitter alla stommar på plats! 

Med lite fusk kunde vi använda den stommen som blev sned trots allt, ingen kommer märka det förrän garderoben rivs igen. 

På eftermiddagen tog Johan en promenad med Adam till Velamsund och jag fick tid för mig själv att lyssna på musik och bygga/montera lådorna i garderoben! Otroligt skönt att få vara ensam och inte behöva ha 1000 ögon i nacken och samtidigt försöka underhålla en gnällande bebis. 

När Johan kom tillbaka var det dags att försöka borra det första gångjärnshålet till överdörrarna och han tränade flera gånger innan han gav sig på den faktiska dörren. Trots detta blev det inte alls bra då han råkade borra igenom den första luckan och luften gick ur oss båda. 

Jag föreslog att vi skulle hitta oss en snickare och se om de kunde hjälpa oss och Johan kom på att det faktiskt låg en finsnickeri på väg till tippen. Han åkte iväg direkt för att höra om detta var något de kunde tänka sig att hjälpa oss med och det kunde de absolut göra! Vi kunde lämna in dörrarna under morgondagen så skulle de försöka hitta 30 min mellan ett par andra jobb.

Otroligt skönt att få hjälp med detta, för allas skull!

Efter frukosten satte vi äntligen hörnskåpet på plats, sedan fick Johan den eminenta uppgiften att såga till överskåpet medan jag nattade Adam.

När Adam tillslut vaknade och vi alla ätit lunch, gjorde vi ett ryck till och fick övre skåpet på plats. Kruxet med ett hus är att vägger och tak inte alltid är raka och vårt hus är inget undantag. Men, vi kunde nog inte gjort det bättre så vi får vara nöjda.

På eftermiddagen var det dags att såga till de sista överstommarna och vi hade räknat blint med att det skulle vara lätt som en plätt, de skulle bara kapas på längden, inga konstiga vinklar eller liknande. Men, efter att vi måttat ut allting och vara så noga som man kan vara, råkade någon av oss knuffa till det hela och kapningen blev sned…

Jag blev nog grinigare är Johan förtjänade, men jag orkade bara inte ännu en sak som blev fel… Att köpa en ny stomme är enkelt, men jag orkade inte att det skulle förlänga hela processen ännu mer.

Innan vi tog kvällen byggde vi ihop den sista nederstommen, sedan fick det vara.