Det känns som att vi kämpar med torsdagarna fortfarande... Vi hittar inte rytmen.

Idag var det min. tur att åka in till jobbet tidigt och sedan hämta Adam på eftermiddagen, annars brukar jag lämna och Johan hämta. Men för att göra det hela lite enklare för mig tog jag bilen till kontoret redan vid 06:30 i morse och var i stort sett först på plats. 

Jag bjöds på en makalös soluppgång, för att inte tala om månen som var enorm över Stockholm när jag körde in. 

När jag klev in på vår våning var inte ens lamporna tända än och jag bestämde mig för att åka upp ett par våningar till massagestolarna. Här slog jag mig ner i en halvtimme och såg Stockholm vakna till liv genom de små charmiga fönstren. 

Det är nästan ett år sedan jag satte min fot på gymmet senast, men nu känner jag bara att det får vara nog – jag måste hitta någon form av rutin, annars kommer min kropp gå av innan jag är 50…

Jag åkte dit med inställningen att detta skulle vara en skön upplevelse, inga måste och inga krav vare sig på repitioner eller vikt.

Men, det gick faktiskt mycket bättre än jag trodde. Jag körde samma pass som när jag var gravid och trots att jag inte har lyft en vikt på ett år (förutom Adam), så orkade jag ändå köra med nästan samma vikter som förr.

Nu väntar vi in träningsvärken och ser hur illa den blir, sedan är det bara på’t igen!

Adam är inne i en period just nu där han vill att jag ska sjunga, mest hela tiden om han får välja. Jag kan dock inte så många låtar, så just nu alternerar vi mellan “Lille katt” och “Du ska inte tro det blir sommar”, om och om igen ^^

Skulle jag sjunga fel låt, då får jag minsann höra det... "Nej, nej. nej, nej. nej..."

Jag vaknade innan klockan ringde i morse och smög upp ur sängen. Men, medan jag gjorde mig klar i badrummet hörde jag Adam bubbla inne i sovrummet. Jag vågade dock inte sticka in huvudet innan jag åkte till jobbet ifall han skulle bli mammig och börja gråta.

Väl inne på jobbet hade jag drygt två timmar innan resten av kollegorna dök upp. Under lunchen plockade jag ut lite loot till Adam (ett förkläde, en matlåda och en vattenflaska) och efter eftermiddagens möte åkte jag hemåt igen.

Jag stannade till på ICA och handlade för veckan samt hämtade ut två paket - ett med massa nya bodies i olika storlekar och ett annat paket fullt med dinosaurier!

När man är i Degerfors, ja, då besöker man Mulles Loppis… Alltid kul att gå på loppis, även om jag tycker Mulles var bättre förr.

Väl där hittade jag ett par böcker till Adam, men när jag kom fram till kassan tog de bara Swish och jag hade lämnat mobilen hemma. Så otroligt typiskt. Jag fick därför lämna tillbaka böckerna i bokhyllan och åka vidare till ICA för att handla till de kommande dagarna.

Väl på ICA-parkeringen tog jag sikte på en ledig plats när det plötsligt small och bilen bumpade till! Jag hade blivit påbackad!

Jag taggade till som fan, redo för fight… Jag parkerade in bilen som kört på mig, de ska fan inte tro de kan komma undan detta. Jag klev ut, redo att slåss, men möttes av en 60-årig gubbe som var sååå trevlig och ledsen över det som hänt. Vi utbytte kontaktuppgifter, sen var det bara att åka hem och göra en anmälan till försäkringsbolaget.

Kul… Vi har haft bilen i, vadå, två veckor? ^^ Men, som tur är, kommer vi förmodligen inte behöva betala självrisken då detta inte var mitt fel… Det kan inte ha varit mitt fel.

Idag bar det av till Degerfors för en helg hos mamma och pappa.

Vi jobbade så länge vi kunde, sedan var det dags att hämta upp Adam på föris. Vi kom dit vid 13:30, men då sov han fortfarande!? Vi drog ut lite på tiden, packade hans kläder osv., och när vi var på väg in för att väcka honom kom han gående mot mig, alldeles nyvaken.

Därefter plockade vi upp Christoffer inne vid T-Centralen och sedan trotsade vi Stockholmstrafiken och hoppades på en lugn resa… Det blev det kanske inte ^^ Adam, som ju hade sovit på förskolan, var svårunderhållen i baksätet. Vi stannade till och käkade lite korv, men det fick vi sota för nästan omgående när vi åter satte oss i bilen, då Adams mage protesterade. Det blev ytterligare ett par stopp innan vi äntligen kom fram till Degerfors.

Herregud vilken morgon vi vaknade upp till! Knäpptyst, -12 grader och en alldeles fantastisk soluppgång! 

Johan skulle ut med ett par kollegor efter jobbet idag, därför skulle han ta bussen istället för båten på morgonen... Jag hörde när han knallade iväg ner till busshållplatsen, men efter drygt 10 min kom han tillbaka hem och började skrapa rutorna på bilen åt mig. Första bussen dök aldrig upp... Otroligt. Hans andra buss dök inte heller upp, men den tredje som kom lät honom gå ombord trots att det stod "Ingen påstigning" på skylten. Kollektivtrafiken i Stockholm alltså... Fy fan. 

Jag pulsade på Adam lager på lager på lager ifall de skulle vara ute när jag lämnade honom på föris, men som tur var hade de redan gått in när vi kom dit. Adam har dock en period nu igen när han blir alldeles otröstlig när man lämnar honom och det gör så himla ont i hjärtat när man bara vänder ryggen till honom och går därifrån. 

Men, dagen gick snabb, jag hade massor att göra på jobbet, och när jag hämtade honom på eftermiddagen blev han så glad när han såg mig! Han sprang fram och gav mig en stor kram! Hjärtat... 

Vilken skitnatt jag har haft… Har sovit 2-3 h, max! Adam har hållit mig vaken med den där jävla nappen han har och Johan snarkar sig igenom som att det inte finns någon morgondag. Fy fan, vilken natt.

Positivt för dagen är dock att båda grannarna nu har åkt bort för sportlovet och dagen bjöd på alldeles fantastiskt väder - blå himmel, gnistrande snö och värmande sol.

Det blev inte många knop gjorda idag, men vi hann klippa Adam och bada med honom och själva klippandet var inte en dag för sent ^^ Herregud hur han såg ut... 

Ikväll var tanken att jag skulle iväg på tjejmiddag tillsammans med Linda och hennes tjejkompisar och eftersom vi bor så nära varandra skulle hon svänga förbi mig på en fördrink eller två först innan vi hoppade in i en taxi in till stan. Men, tyvärr blev det hela inställt när hon gått och gjort sig illa i ryggen… Så synd!

Istället fick det bli en sväng till Velamsund med Adam för lite lek i snön trots att det tyvärr börjat töa.

Det bästa med dagen är dock att båda våra grannar har packat bilarna fulla och åkt uppåt landet för att spendera sportlovet i backarna - fy fan va skönt det ska bli!!! Det kommer bli som att bo i ett eget hus där det är HELT TYST från andras jävla dunkande och stök.

Vilken dag jag har haft… Det är få saker som klaffat ^^ Torsdagar är alltid skit, ett stort problem att få till.

Jag vill inte att Adam ska vara på förskolan mer än 6-7 h max per dag och på torsdagarna är det smått omöjligt att få till utan att själv gå av på mitten. Det är en sak att ta hand om Adam på morgonen när man själv inte har en busstid att passa, men på torsdagar lämnar jag Adam på förskolan och lämnar kvar bilen där så att Johan kan hämta Adam på eftermiddagen. Det innebär att jag måste hinna med en viss buss från förskolan för att inte missa bussen jag ska byta till för att ta mig hela vägen in till jobbet. Missar jag den går nästa först 30 min senare… En vanlig dag när jag jobbar hemifrån behöver jag dessutom inte bry mig om varken kläder, hår eller smink. Men, iom att jag ska in till kontoret på torsdagar måste jag dessutom hinna med mig själv utöver Adam och det är fan så svårt…

Idag sov dock Adam hur länge som helst så jag hann fixa till mig själv i lugn och ro. Det slutade med att jag fick väcka honom vid 07:40. Det är dock lite läskigt att lämna honom själv i vår säng, man vet aldrig om han ska råka rulla ur den eller ramla ner när han vaknar.

Efter att ha kämpat på honom ytterkläderna och fått in honom i bilen, vilket var en hel jävla kamp i sig idag, blev lämningen hemsk också… Han var sååå ledsen när jag skulle lämna honom och kramade om mig så hårt att Nina fick kämpa för att lyfta honom till sig. Fruktansvärt jobbigt för samtliga… Men när jag gick därifrån undrade jag vafan jag håller på mig… Varför lever man så här?! Jag kanske bara ska ta ut mammadagar på torsdagar och vara hemma med honom??

Självklart missade jag första bussen, dvs. jag missade min andra buss och resan in till kontoret tog nästan 1,5 h pga. att jag behövde vänta både 15 och 25 min på respektive buss. Helt värdelöst!

Väl på kontoret jobbade för mig själv nästan hela dagen, jag hade endast ett möte på eftermiddagen och sedan tog jag bussen hem igen. Även den här gången missade jag 2 bussar pga. försening till första stoppet. Alltså, jag HATAR verkligen Stockholm vissa dagar…

Lugnet efter stormen… På kvällen dukade jag och Johan upp en massa chark och tog varsitt glas vin samtidigt som vi kollade på en klassiker - Twister. Det behövdes verkligen…